Snöskoterns historia

Snöskotern har utvecklats från en ganska klumpig bakmotordriven skoter till den kraftfulla, lätta snöskotern vi ser idag. Det första “översnöfordonet“ byggdes (enligt källor) i Jämtland av två börder. En T-ford fick skidor på framhjulen och larvband sattes på bakhjulen. Under 1920-talet byggdes flera olika varianter av detta fordon men de var givetvis klumpiga och stora.

Carl Eliason skapade nästa steg i snöskoterns utveckling. Carl byggde (i Wisconsin, USA) en skoter för hand redan 1923 och erhöll patent för sin uppfinning 1927. Motorerna var stora och svåra att manövrera på den tiden. Men utvecklingen stannade inte där och under 1930-talet uppfanns en framdrivningsmetod med en gummiklädd matta samt gummiklädda (tandade) hjul av Joseph-Armand Bombardier. Födelsen av den moderna snöskotern skedde inte förrän senare delen av 1950-talet enligt många. Det var inte förrän nu som snöskotrarna fick lättviktsmotorer samt en- eller tvåsitsiga fordon.

Arctic cats första snöskoter hade motorn placerad framtill och kallades modell 100. De tidigare modellerna kallades Polar men i och med modell 100 byttes namnet till Arctic cat. Samtliga följande modeller byggde vidare på modell 100 och till exempel modell 100 D introducerade en avtagbar glasfiberhuv för första gången.

De mest kända snöskotertillverkarna i Sverige var Ockelbo samt Sno-Tric/Aktiv som tyvärr lades ner mot slutet av 1980-talet. Även andra snöskotermärken under denna tid var Larven, Sinus, Rush, Rajd samt Diana. I och med snöskoterns intåg som en praktisk arbetsmaskin kunde skogsnäringen, lantbrevbärare och renskötare klara av krävande arbetsuppgifter betydligt snabbare och lättare.

Snöskoterns användning av både privatpersoner, företagsanställda och statligt anställda har skapat en debatt om var och hur snöskotern får köras och vilka lagar och regler som bör gälla. Även statliga utredningar tillsattes för att se över snöskoterns användningsområden samt hänsynsfrågor gällande naturvård, renskötsel, jakt- och fiskevård samt naturvård var i fokus. Det handlade även om hastighetsbegränsningar, åldersgränser samt vilka regleringar som behövdes införas.

Debatten om skotern i vår svenska natur har pågått ända sedan 1960-talet till idag. Behovet att kunna ta sig fram i både skog och på fjäll är nödvändigt för yrkesverksamma inom skogsnäringen, elbolag, rennäringen och fjällräddning. Det finns ungefär 164 400 registrerade snöskotrar i Sverige vara Norrbottens län svarar för runt 40 200. I vårt nordligaste och kanske snörikaste län äger var sjätte norrbottning åtminstone en registrerad skoter.

Snöskotern är definitivt här för att stanna och är ett fordon som yrkesverksamma inte kan vara utan. Det finns inget alternativt ersättnings fordon för snöskotern som under vintertid kan ta sig fram i snöklädda landskap. I dagsläget utvecklas en eldriven snöskoter som i framtiden kan komma att ersätta den vanliga bensindrivna skotern. Bäst vore kanske en hybrid skoter som kan drivas av både el och bensin för att spara på miljön. Anledningen är att skotern körs mestadels i avlägsna och eventuellt avfolkade områden vilket innebär att den måste kunna köras även om batteriet tar slut…

Rekommenderade artiklar